Parramatta
Nu har vi flyttat in i ett rum. Vi bor i ett hus tillsammans med fem andra, delar kök och badrum med dom. Stadsdelen vi bor i heter Parramatta, och är ungefär 40 min ifrån centrum, med tåg och buss. Egentligen ville vi väl egentligen ha något närmare, men allt var dyrt. Det billigaste vi hittade var 190 dollar i veckan per person, detta rummet fick vi för 105 dollar per vecka/person. Nog för att vi måste köpa busskort men det kostar 52 i veckan, så vi vinner ändå på det. Ett väldigt fint och stillsamt område, men inte är det litet eller förorts-aktikt här inte. De har ändå centrum med massa restauranger, hotell, butiker, parker och ett stort jäkla köpcentrum som man lätt går vilse i. Vi konstaterade att det var ungefärt som fem stycken Torp uppbyggda på varandra.
Vi söker jobb fortfarande, det är svårt eftersom vi inte tänkt stanna här i Syndey mer än en månad, de flesta vill ha en längre. Men nu är vi lite mer inne på att kanske jobba någonstans där vi får gratis boende, typ farm eller så, men det är också svårt eftersom vi båda såklart vill hamna på samma ställe. Det är väldigt många som bara har en plats, inte två. Vi har varit i kontakt med ett häststuteri som verkade väldigt intresserade, men tyvärr kände dom att dom egentligen bara behövde en person. Sen har vi pratat med en man norr om Cairns, som bor där på en gård med sina tre döttrar. Han behöver någon som hjälper hans barn med skoluppgifter, och i utbyte får man rum och mat och lön på 300 dollar i veckan. Detta verkade ju superbra, få lön också - då kan vi alltså bara lägga pengarna på hög, spara till resten av tiden och resa runt för, istället för att behöva jobba. Inte jättelätt att göra av med pengar där heller eftersom det är mitt ute i ingenstans. En hur cool upplevelse som helst. Och som tur var tog han gärna emot två personer, så delar vi på lönen. Problemet var att det ringt en annan äldre dam och han ville nog helst ta henne, förståeligt men tråkigt för oss. Så vi får nog ge upp den möjligheten. Väldigt tråkigt..... jobbsökandet får fortsätta.
Vi hörs senare,
Kommentarer
Trackback